.

Idag har man fått en mindre hjärtattack och några suckar här och där. Morgonen började med hjärtattacken. Pojken fick för sig än en gång att gömma sig för mig, bara det att den här gången svarade han bara inte, jag hittade honom inte heller. När tjejerna säger att hans cykel inte är hemma får man ju lite panik. Slutade med att jag hör någon börja klappa och fnissa, så ligger ungen i en soffa i ett rum bredvid köket, är lite gömundan så jag glömmer alltid bort att det är där. Sprang ju runt huset i säkert tio minuter, och han bara garvar! Oj vad jag inte var glad och oj vad han fick veta det också, hade grymt ont i magen efteråt och blev att åka till gymmet för att stressa av lite, hoja!

Ska ju tala om för er också att det tog inte slut där. Han testade mig resten av dagen också och jag vara nära på att bryta ihop. Faktiskt ingen av ungarna lyssnade på mig och gav mig en riktigt tuff dag. Men jag överlevde och nu är jag helt slut, klarade jag av det här så fixar jag nog resten av året. Dom kan väl ändå inte hitta på något som är värre? Kanske lika illa, men inte värre va?

Sitter i alla fall här och tänker natta för kvällen. Orkar inte sitta uppe längre, tar min kära bok i hand och söker mig till John Blund. Gonatt kära vänner så hörs vi imorgon!

"I want to kill her!"